kära dagbok. - 231110

asså ja e så jävla arg! allting bara rasar samman, byggs upp och rasar samman igen!! varför byggs det upp om det ändå ska rasa samman, förstöras och försvinna igen ? för att man ska få lite glada lyckliga stunder emellanåt? men varför kan man inte få ha de där stunderna hela tiden? ÅÅH JAG BLIR SÅ ARG.
 varför går det inte att prata med dig? varför vågar jag inte gå fram varför vågar jag inte säga allt det där jag tänker på.. varför varför varför. du bits inte, du är inte farlig. varför vågar jag då inte. för att jag ska skämma ut mig?? meeen vafaan. hur ska jag någonsin våga någonting om jag inte vågar det jag verkligen vill..
you slowly fade away.. och jag kan inte göra någonting. eller jo, jag kan göra nått men jag vågar inte. du betyder för mkt.. utan att du vet det. jag har dig kanske hellre som ögongodis än som ingenting alls.. men helts av allt vill jag ha dig i min famn. kyssa din mun, din hals och din panna. smeka dina kinder och dra mina fingrar genom ditt blonda hår. men jag vågar inte.. vågar inte ens kolla dig i ögonen . jag känner mig skyldig. i´ve got you fall. but im not there to catch you..
tror du känner precis likadant, men hur ska jag kunna veta ? hatar detta. idag när vi fick ögonkontakt, jag bara dooog. var tvungen att gå ut från klasrummet och andas.. varför? varför just du, som jag inte vågar prata med. eller är det alltid så här? shit, hjälp mig någon.

xoxo okänd

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0